Vid ett tillfälle frågade jag om den samme, kunde tänka sig att stå vid min sida, då jag skulle möta en prövning i livet. Nej, det skulle verka konstigt, blev svaret.
Hur vill du att andra människor minns dig som ?
Hängandes över glassdisken på ICA, får jag negativa minnes associationer av h*n som tycker att det är viktigare att utöva kontroll över folks matvanor, tillika njutning i livet.
Än att stå vid min sida, då jag ställs mitt i stormens öga i en mindre trevlig utmaning i livet.
Vi lämnar alla spår i våra medmänniskor. Och tänker inte alltid längre än vad näsan räcker, på att vi präglar in minnen av oss själva i andra människor.
