Inte sällan, så till den grad, att vardagssysslorna hamnar på efterkälken.
Min hjärna blir snabbt övertrött, av för många tankar och intryck av olika slag.
Ofta grubblar jag över människors för mig helt obegripliga beteenden. Då jag inte kan se orsaks sambanden eller logiken, alls överhuvudtaget.
I min värld borde logiken alltid finnas med i livets alla skiftande situationer. I de möten som jag gör med andra människor. Vilka de än är.
Att bemöta andra med att tro sig kunna bota en från allting. Vad det än vara må.
Som om det skulle finnas en massa "fel"som måste åtgärdas.
Jag läser mellanraderna, att jag behöver byta livsstil, behöver lyssna på den här enligt sig själv, självutnämnda bästisens autodidakta förträffliga expertkunskaper. Som levereras vid alla givna tillfällen. Vare sig jag vill det eller inte.
HUR kan man bli så självuppfylld, att man glömmer bort att visa andra människor hänsyn och respekt? Att man inte verkar begripa, att om någon vill ha förändring, måste det utgå från dennes egna fria vilja. Inte alls snudda vid tanken på att någon annan har en egen livshistoria, där man redan har lyckats rädda sig själv.
Den här nu före detta vännen, verkade bli oerhört skicklig på att nästla in sig, med att hitta lösningar på alltmöjligt som h*n vet hur de går att åtgärda. Avslutade oftast sina spontana moralpredikningar med frasen: Jamen, det här vet ju du redan! Du är ju så klok, och så vidare....
Stundtals stannar jag upp och undrar, varför människor startar eget företag, där de tycks arbeta hårt för att bygga upp en image av sig själva, som dumma i huvudet!
Aktivt praktiserad okunskap. Ack, vad det kan förstöra mycket.
Kosten verkar att ha blivit vår tids stora religion. H*n tror sig hitta synder i maten.
Samtidigt som h*n inte ser sig själv i sin tvångsmässiga självbild.
Jag tror så här, att den som inte mår bra i själen, s.a.s. Söker efter andra att projicera sin egen strävan efter att bli en fulländad, lycklig människa.
I bland måste man bryta med någon, som vill göra en medberoende till sin rädsla över att se sitt eget inre. Fastän det kan vara svårt att bryta kontakten med någon som man känt länge och haft en helt annan bild av.
Jag svävar i rymden, åt mitt eget håll. Bort i från dem som vill hålla mig kvar och försöker styra min färd genom universum. Jag tillhör ingen. Jag är mig själv. Lär dig hellre att lyssna i stället för att vilja förändra. En äkta vän, vill inte ändra på sina vänner.
