Jag känner en frustration på djupet, som är svår att formulera i ord.
Det är trenddieter och människor som talar om hur viktiga och bra dessa dieter är.
Hur viktigt det är att undvika socker, gluten, fett och jag-vet-inte-vad-allt.
Det är för att jag vet hur psyket fungerar när man har sjukdomen Anorexia nervosa.
Det är som att leva i ett Helvete utan utväg.
Jag förstår inte vad syftet är med att jaga i ett ekorrhjul, efter yttre perfektionism.
Hälsa och trender och evig ungdom.
Den som levt i ett långvarigt mörkt lidande. Ett lidande som går djupt in i det egna psykets labyrinter.
Den söker efter en djupare mening. En djupare, stadigare mening med livet.
I detta djupa svåruttryckliga tillstånd, av självsvält. Är du mycket sårbar och lättpåverkad.
Av dem som säger sig veta den rätta vägen till hälsa och läkedom.
Därför blir jag så frustrerad, ledsen och sårad, på människor som obemärkt talar varmt om trenddieter. Och inte helt sällan, springer i från ansvaret för sina medmänniskor. Med orden, att jag menar ju inte att du måste följa det här....
Den som är inne i anorexians tankemönster. Där allt fokus, med stenhård kontroll, vägrar sig själv näring och förbjuder sig själv att leva.
Blir framförallt påverkad, av det som inte direkt serveras framför mig.
Det är en ond och farlig cirkel. Du tar till dig, det som på alla sätt minimerar dig själv.
Om folk själva visste, vilket förtvivlans mörker det är. Vilken sårbar skör människa man är. Som riktar sin fulla styrka, åt ett destruktivt håll. Med en stark längtan efter att få hitta hem, med sin själ och med sin ande. Inte med sin kropp.
Då skulle trendnissarna som brinner för den jordiska fåfängans strävan, efter mode och trend.
Även förstå, att livet har ett djup...
Jag hade anorexia de åren före jag blev diagnosticerad. Det var i slutet av 1990 talet.
Mina diagnoser innefattar min identitet, min självbild och mitt jag.
Det är inte helt ovanligt att personer med en personlighet inom autismspektrum tillstånd, drabbas av anorexia.
Och det är därför man bör vara försiktig med att tala högt om trenddieter och hur man skall leva rent och giftfritt.
Det är skillnad på att tala om kost och kost. Det krävs ansvar och respekt. Självdistans och mognad och medvetenhet om människans sårbarhet.
Jag vill inte vara en trenddiet-nisse, som försöker bli någon modemedveten evigt ung flicka.
Jag har i dag hittat hem till mig själv. Efter många år, fann jag mig själv och meningen med livet som har ett djup som består. Här går jag fortfarande på upptäcktsfärd i en inre trädgård. Jag är jag.
Jag vill inte försöka ens bli någon annan.
