Vem äger livet?

Har man diagnos inom AST * liksom jag. Är livet, det sociala samspelet en ständigt navigation på öppet hav.

Gör jag rätt? Eller gör jag fel?
Enligt de flestas uppfattning, gör jag mer fel än rätt.
Andra har alltid patent på hur livet skall se ut... och slår därför mig gärna i skallen, samtidigt som de kör över mig med godståg... utan att märka det själva.

Jag står liksom och gungar på fötterna. Fortfarande.
Har jag rätt till mina känslor? Överreagerar jag?
Hemfaller till överanalyserande av själva vardagslivet och medmänniskornas vara eller icke vara.

För att jag skall kunna känna Tillit till mina medmänniskor. De som vandrar med mig i livet.
Behöver de Tro på mig. Inte tala om för mig, att jag nu reagerade felaktigt i en specifik situation.

Jag är jag. Jag reagerar, agerar och hanterar livets olika situationer, utifrån det sätt som jag är skapad till.
Mina sinnen tolkar världen i detaljer och har inget filter att sålla omvärldens intryck.

Det är omgivningens attityder, de som talar om för mig att jag reagerar felaktigt. Som tar i från mig rätten att ha en självkänsla. 

AST = Autismspektrumtillstånd.