Jag är inget offer för skammen. Jag är en stjärna!

På förekommen anledning, fick jag ge svar på tal:

Om du uppfattar AS = Aspergers som någonting nedsättande, så är det just skam du upplever.
Aspergers är en funktionsbegåvning. Det är inte ovanligt att Nobelpristagare har det.
AS har ingenting med låg begåvning att göra. Tvärtom så har man ofta en begåvning högre än genomsnittet.
Jag är stolt över min diagnos. Jag är tackvare den, inte en i mängden.

 Fröken X är INTE utvecklingsstörd. Hon har diagnos inom autismspektrumet. Vilket betyder att hon på vissa områden är senare i utvecklingen.

Det är just skamkänslorna kring att NPF = Neuro Psykiatriska Funktionsnedsättningar skulle vara någonting negativt, som är sorgligt! Om man lever med den uppfattningen, lever man i tron att det innebär att man är offer för sina motgångar.
När man kan se det som funktionsbegåvningar och tillgångar!

Livet blir övermäktigt när man sätter ribban för högt. När man sänker den och ser det man faktiskt är bra på. Då kan underverk ske.

Det går att bli kvitt känslorna av att man är ett offer som får bära på skam resten av livet.

Citerar Tony Attwood i boken; " Den kompletta guiden till Aspergers syndrom" :

" Jag ser personer med Aspergers syndrom som en lysande tråd i livets rika vävnad. Vår civilisation skulle vara ytterst trist och steril om vi inte hade människor med Aspergers syndrom och värdesatte dem."