Förut satt jag ensam hemma och ugglade i en herrans massa år. Sen gjorde jag en tillfällig resa i mitt inre... Jag blev aldrig riktigt färdig med enstöringslivet. Så nu tänker jag fortsätta med det.
Min karriär som informatör är över. Säg vad fan ni vill. Nu är det så att bara jag bestämmer över mitt liv.
Förändringar stressar och måste få ta tid när man har AS.
Bara för att jag inte lyder order på kommando, betyder det tammefan inte att jag misslyckats. Nån jävla karriär kommer jag ändå aldrig att göra. Inte en sådan som andra vill måla upp på väggen och sedan tvingar mig att titta på. Alltså inte en sådan där som för med sig bitterhet inslaget i falska papper av lycka och spikrak framgång.
Det är ju ändå bara jag som kan leva mitt liv. De som kommer och vill tvinga mig till någonting som de själva bestämt att är vägen till lycka för mig, må ryta hur mycket de vill. För dem tar jag avstånd i från.
Det är redan tillräckligt att mina fotsteg lämnat kvar värme i vägarna som jag vandrat. Att andra kan minnas mig och de avtryck mina steg ändå gjort. Att jag levt och lever och är född fri och omöjlig att binda.
Låt mig vara mig själv. Låt mig vara i fred. Låt mig få vara i Friheten. Vad är det som är så fel med det !?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar