lördag 31 mars 2012

Medvandrare





Jag behöver Dig, åtminstone en bit på livets väg.
Du min medvandrare.

Vi lever NU och är båda två som ett med vägarnas damm...
Vandrare i utnötta skor, alltid på vägen, påväg... framåt. Mot ett mål i fjärran, men ändå så nära.

Trötta i ben och fötter, stödjer vi oss emot varandra en stund.
En självklar gest.

Kom, min vän. Vandra med mig. Dela en glimt av tidsrymd. Av livet. Med Mig.

Låt mig få vara det balsam som lindrar dina inre sår.
Du vackra. Du ömtåliga. Du sällsamt unika stjärna. Du som med din sårbarhet lyser upp min stig…

Du är unik. Du är en stjärna, som tindrar för mig. Bara jag kan se din själ...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar