tisdag 13 september 2011

"Professorns utträde ur garderoben" eller "Professorn som inte var så dammig heller!"

Egentligen har jag gjort min egna neuropsykiatriska utredning, på sätt och vis.
Diagnosticeringen för 13 år sedan lade väldigt många pusselbitar på plats. Men jag har gjort en egen lång upptäcktsfärd hos mig själv. Som gått i motvind, då jag under livets gång inte haft något alternativ än att utplåna mig själv. 

Man frågade mig under utredningens gång om jag uppfattas som en professor av andra! Jag svarade nej.
För hurdan är en professor egentligen??
Får mig att tänka på den tecknade tv serien jag såg i min barndoms 1970 tal i Finland, om "Professor Balthazar" och hans universal maskin.
Inte är jag någon professor Balthazar inte.

Först nu med facit i hand, när jag både av eget stort intresse och på skolbänken lärt mig mer om vad aspergers syndrom är. Och upptäcktsresan i mitt inre synes ändlös.

Förstår jag att det visst bor en professor i mig!
Före jag fick min rättmätiga diagnos, plöjde jag igenom Stockholms stadsbiblioteks samling av psykiatriböcker, i jakten på mig själv. Och var min diagnos på spåren redan när jag kom till läkaren som sedan gav mig diagnosen: Aspergers syndrom + ADD (ADHD utan hyperaktivitet.)

Har svårt att få häcken ur vagnen när jag borde städa mitt hem. Går med ständiga djupa filosofiska tankar, leker med ord. Leker med ord gör jag mest av allt hela tiden.
Om jag inte hittar någon psykiatrisk forskningsrapport att sluka, så är det mest av allt synonymordboken som fångar mitt dagliga intresse..
Är en enstöring som blir trött av att umgås med andra människor. ( Vilket är ambivalent hos mig. Jag är intresserad av andra, men återvänder så fort jag kan till mitt snigelhus för att filosofera. )

Händer att jag upptäcker att jag har tröjan på mig avigt, men inte bryr mig om att vända den rätt.
Nu när jag fått ännu mer både faktakunskap om neurospsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF.) och vetskap om min egen personlighet. Har jag allt oftare fått höra att jag uppfattas som en doktor. Som om folk tror att jag doktorerat!
När jag säger att jag inte gjort det, ser de förvånade ut.

Omgivningen analyserar jag hela tiden däribland ingår ord och uttryckssätt.

I dag ser jag "professorn" i mig, professorn är helt ute i solljuset nu.
Och har slutat skämmas över mina "doktorskunskaper"!  


http://sv.wikipedia.org/wiki/Professor_Balthazar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar