onsdag 18 maj 2011

Att leva livet med aspergers syndrom

Det händer mig när jag berättar om att jag läser böcker om psykiatri, att någon säger till mig att jag inte skall behöva läsa sådant som är så tråkigt. Vem sitter och läser studieböcker på fritiden, fastän man inte pluggar liksom.

Jag som har AS upplever att annat tillför mig energi. Det som tillför andra människor nya krafter, som att läsa t.ex. deckare eller umgås med andra människor. Är inte lika självklart för mig.

Min begåvningsprofil är mycket ojämn. Den enda utbildning jag slutfört, är den jag gått på Ågesta folkhögskola. Var jag blivit "Informatör/ mentor för aspergers syndrom."

När jag berättar om mina kunskaper vad gäller främst neuropsykiatriska diagnoser. Säger man förundrat till mig, att jag har kunskaper som en doktor.
Och då tror flera som hör mig, att jag naturligtvis borde klara av högre studier.

Men det är det som är stötestenen. Jag har ofullständig grundskola som jag gjort några misslyckade försök att läsa in.

De flesta personer med AS har ett specialintresse som man ägnar stor uppmärksamhet. Det uppfattas som annorlunda av omgivningen.
Mitt hängivna intresse för psykiatri ger mig både kunskap och energi. Jag får aha upplevelser och nya dörrar öppnar sig för mig. Jag förstår min omgivning, varför människor jag möter beter sig som de gör. Att kunna "läsa av" sina medmänniskors intentioner, mimik, kroppsspråk, är inte en förmåga som finns nedärvd hos personer med AS.

Så fort jag får chans, fokuserar jag mig hängivet åt mitt specialintresse. Är noggrann och förstår jag inte nya ord som jag stöter på. Läser jag synonymordboken. För ord är en njutning för mig.
Allt skall nötas in, men på mina egna villkor. Det här är min kraftkälla, vid sidan om den grå vardagen.

Det som kännetecknar högfungerande personer med AS, är ett pedantiskt, ordrikt tal med en mycket verbal förmåga. Samt ett sofistikerat och intellektuellt sätt att föra sig.
I den beskrivningen passar jag in.

Ändå är det sociala samspelet haltande.

I dag är jag stolt som en tupp över att jag är en unik aspergers personlighet. För AS är en del av min personlighet. Inte ett hinder, inte en sjukdom.

1 kommentar:

  1. Det var en ärlig o utlämnande skildring om din situation!
    Jag vill än en gång citera Paulus: "Min svaghet är min styrka"

    SvaraRadera