Den ständigt pågående djupanalysen, hur man spelar samman.

Jag analyserar och grubblar hela tiden... Det är därför jag av andra uppfattas som en forskande professorstyp.
Glömmer det praktiska, när jag försjunker i något som upptar min analytiska sinnevärld.
Det handlar inte helt sällan om de människorna som korsar min väg. Mycket av det som rör min omvärld, där människor ingår.
Men det händer att det är annat också... En gång ägnade jag stor uppmärksamhet åt ekologisk hårvård.

Nu när min självkänsla stärkts på Ågesta folkhögskola. Har jag upptäckt mer och mer av min sanna, stolta AS natur.

Tanken flyger emellanåt genom mitt huvud, som en fågel... att är jag måntro besatt, får man ägna så här mycket intresse åt nånting. Men numera låter jag inte den tanken få fäste och bygga bo i mitt hår.
Emedan jag är medveten om att det här är en vila, en kraftkälla. Kunskapstörsten att få utforska omvärlden, med alla människor som jag både vill ha och inte ha samtidigt. Manuellt nödgas jag i detalj förstå var gränserna går i det sociala samspelet. Hur spelar man samman i det sociala samspelet i vardagslivet.... Den konsten har jag fått lära mig på egna vägar... Som att alltid smyga sig in bakvägen. Stå utanför och titta in på andra.

På så sätt är aspergers syndrom inte en sjukdom och inte ett hinder.