Filosofier kring Jesus och Aspergers syndrom.

Tanken slog mig, att Jesus kanske hade AS. Han gick sin egen väg och rättade sig inte efter normen.
Han kunde helt enkelt inte det. Han gav blanka sjutton i vad andra tyckte om honom.
Han såg alla människor som likvärdiga. Det gör även personer med AS. Särskiljer ingen, ser alla människor som jämbördiga. Vare sig man är alkoholiserad uteliggare eller högt akademiskt bildad.

Personer med AS är inga "flockdjur." Människans nedärvda karaktärsdrag är flockdjurets. Där det alltid finns en given ledare i gruppen. Personer som har AS är oberoende grupptillhörighet.

Jag har svårt att omedelbart föra min egen talan, då det gäller mina känslor och behov i nuet. Att koppla känsla med tanke, tar tid. Därför blir jag enormt stressad av att bli ifrågasatt som jag blivit hela livet.

Ändå är jag verbal och har någonting välgenomtänkt och riktigt att komma med. Jag är analytisk och har ofta tänkt ett steg längre.I mänskliga relationskonflikter som jag har erfarenhet av, ser jag bortom andras udda beteende. Och förlåter väldigt långt.


Men jag har liksom Jesus blev, blivit missförstådd och utfrusen, hånad och bespottad. Jag har rest mig upp med förståndet och livet i behåll. Fått plocka upp vandringsstaven gång på gång och fortsatt min vandring i mitt liv, på stigar som inte varit färdigt upptrampade. Men förhoppningsvis lämnar jag spår... som kan underlätta för andra att gå en bit i mina fotspår.

Kom att tänka på detta, nu när det varit Kristi Himmelsfärd. Jag tror att flera av oss med unika AS personligheter, också flyger till vår egen himmel för att återvända emellanåt...

Aspergers syndrom är således ingen sjukdom och inget hinder!